Ångesten som uppstår när man kollar på klockan och den visar 14.00. M väckte mig imorse vid 07.30 med att säga att säga det han alltid säger när han ska väcka mig.

- Waky waky! i en för mig hög och extremt jobbig ton. Varför han alltid säger det på engelska har jag ännu inte listat ut men det har blivit en grej helt enkelt.

- Jaaa...snart, svarar jag för det mesta med en grötig och nyvaken röst. Han nöjer sig med det trots att både han och jag vet att jag inte kommer att kliva upp den närmaste tiden.

Vid 10.30 åker han iväg med sin pappa och fiskar och då är jag ändå konstigt nog vaken och även fullt kapabel att kliva upp.

Tror ni att jag går upp efter det att han har åkt iväg? Givetvis inte.

- Jag ligger kvar en stund och vilar och sen går jag upp, hinner fara genom mitt huvud innan jag tydligen somnar om och vaknar vid 14.00 av att en av fastighetsskötarna kör en jävla gräsklippare utanför vårt fönster. Hela dagen känns förstörd. Typ.

 

Summa summarum är att jag antingen måste hitta någon frivillig själ som tar tag och drar upp mig varje morgon eller att ta den enklaste vägen, gå och lägga mig tidigare på kvällarna. Tåls att tänkas på.

Något som för övrigt måste noteras idag är att solen äntligen valt att kika fram vilken betyder att nu jeklar får man passa på att gå ut. Ha en bra dag!