Jamen imorgon tar vi och åkter iväg en vecka till kära Härnösand igen. Det ska bli spännande med det känns ändå alltid liite jobbigt och vemodigt. Framförallt är jag ju så van vid att alltid ha min käraste som sover precis bredvid mig och som också kan lägga sin arm runt omkring mig när jag behöver det. Att sova själv. Det är det värsta. Denna gången har jag dock fått två sambosar. Jag var i ärlighetens namn lite skeptisk från början men nu så känns det bara roligt. Det kan nog vara trevligt med lite sällskap. Tiden går som fortare då.

 

Jag kan tycka att det är synd att utbildningen inte fanns här i stan. Det hade onekligen underlättat en hel del på både det ena och det andra sättet. Men hur jobbigt och drygt det än känns och är så har jag ju faktiskt inte så mycket till val. Vi vet ju samtidigt också att det i slutändan är värt alla resor fram och tillbaka. Den dagen jag får hålla min lärarexamen i handen vet vi att det var värt det. Men tills dess får vi kämpa på. That's the life of a student. Nu ska jag och älskade sambon mysa sönder innan det är dags att gå och lägga sig ♥